Klas, ingen fara. Vi är i tålamodsbranschen, det är därför vi är här 🙂
Iidén om att räntan ständigt växer och därför tvingar banksystemet att ständigt expandera penningmängden för att systemet inte ska kollapsa är en populär villfarelse i vissa kretsar. Det är icke desto mindre en villfarelse. Vi har faktiskt behandlat den här förut, men kanske får göra det igen, ännu mer pedagogiskt.
Här är i alla fall ett enkelt exempel:
Jag lånar 100 kr av dig med löfte om att ge dig 110 kr vid årets slut. Jag köper korvar för hundringen och säljer dem varma med bröd och bostongurka på stan för totalt 200 kr. Av de 200 som jag fått från mina kunder betalar jag dig 110 kr. Du har tjänat 10 kr och jag har tjänat 90. Allt är frid och fröjd. Inget konstigt hände i ekonomin.
Men det fungerar lika bra om jag tar ett FRB lån av banken: Jag lånar 100 kr luftkredit av banken, återigen till 10% ränta. Jag köper korvar och säljer dem på stan för 200 kr. Vid årets slut betalar jag 110 kr till banken. Jag har tjänat 90 kr. Banken har tjänat 10 kr. Till skillnad från dig tjänade banken sina pengar på ingenting. När lånet återbetalas stryks det ur balansräkningen och de bokför 10 kr vinst. Om banken vill kan den använda det nu frigjorda låneutrymmet till ett nytt lån.
I det första exemplet ändrades inte penningmängden under lånet. I det andra exemplet växte penningmängden med hundra kr, och återgick till ursprungsläget vid återbetalning. Huvudpoängen här är dock att ingenstans uppstod en situation som gjorde att räntan började växa obegränsat och krävde nya pengar för att kunna återbetalas. Det gick alldeles utmärkt att betala räntan med de pengar jag fick från dem som köpte varmkorv av mig. Det är ingen principiell skillnad om tio miljoner människor tar lån på samma sätt som jag: Inga nya pengar behövs för att betala räntan.