Som svar på Klaus Bernpaintner.
Ok, men det finns ju ränta på varje kredit? Kommer inte räntorna växa som andel av ekonomin allteftersom tiden går?
Eller, snarare, eftersom varje omgång krediter måste vara större än den föregående så kommer även räntan bli större och större. Tills räntan på kreditvågorna kvittar bort glädjeskuttseffekten av expanderade krediter? Och det är därför riksbanken sänker räntan under noll? Är det ungefär så det fungerar och är det ungefär den systemkrisen vi ser nu?
Om det fungerar såhär så förklarar det också systemets stabilitet, att man har kunnat få glädjeeffekten från inflation utan att få hyperinflation eftersom det är krediter som expanderats, de har alltså en debetsida?
Tack för ert tålamod!